Dansepidemin – mystisk sjukdom fick människor att dansa ihjäl sig
Sommaren 1518 hände något extraordinärt i Strasbourg. En kvinna klev ut på gatan och började dansa.
Hon ska ha hetat Frau Troffea. Hon dansade i timmar. Sedan fortsatte hon att dansa dagen efter. Och dagen därpå.
Inom en vecka hade dussintals människor anslutit sig. Inom en månad beskrev samtida källor hundratals män, kvinnor och barn som okontrollerat rörde sig genom gatorna. De dansade tills fötterna var såriga och kropparna gav upp, och enligt vissa historiska källor föll människor ihop och dog.
Händelsen blev känd som dansepidemin 1518, ett av de märkligaste massutbrott som någonsin dokumenterats. Fem århundraden senare kan vi fortfarande inte säga exakt vad som hände i kropparna och sinnena hos de människor som drabbades.
En stad som plötsligt inte kunde sluta dansa
Strasbourg var under enorm press när utbrottet började. Befolkningen hade genomlidit svält, sjukdomar, fattigdom och upprepad matbrist. Spannmålen var dyr, levnadsförhållandena hårda, och epidemier hade nyligen dragit fram över regionen.
Det var mot den bakgrunden som den första dansaren dök upp.
Enligt historiska källor började Frau Troffea röra sig okontrollerat på gatan omkring juli 1518. Hon ville tydligen inte dansa. Rörelserna fortsatte trots utmattningen.
Sedan började andra människor drabbas av samma fenomen.
Myndigheterna reagerade på ett anmärkningsvärt bakvänt sätt. De trodde att de dansande behövde dansa ut sjukdomen ur kroppen. Stadens styrande öppnade danssalar och byggde till och med en särskild scen där de drabbade kunde fortsätta röra sig. Musiker anlitades för att ackompanjera dem. Resultatet blev katastrofalt.
Fler började dansa.
När utbrottet var som värst drabbades kanske hundratals. Vissa källor beskriver människor som dansade dag och natt och till synes inte kunde sluta, ens när kropparna var helt utmattade.
Till slut ändrade myndigheterna kurs och förbjöd offentlig dans.